21 Maj
Freemansundet, Moonbukta

Även om det inte blivit många timmars sömn i natt kände jag mig utvilad när det var dags att slå upp de blå i morse. Vi har gått hela natten och följt västkusten på Edgeöja norrut, och det skulle vi fortsätta med hela förmiddagen.  Vid frukosten pekade Jens ut på kartan hur vi skulle åka, och det innebar en ny passage av Storfjorden, fast den här gången långt norrut.

Men innan vi gjorde den resan skulle vi ta oss in i Freemans sundet. Hur långt berodde helt på hur isläget såg ut. Efter frukosten förflyttade vi oss ut på däck, och då var det bara att konstatera att den härliga värmen från i natt var borta, Givetvis påverkade fartvinden kylan, men det krävdes den stora anoraken för att hålla värmen. Valross! Hörs det plötsligt från bryggan och Origo drar ner på farten. Framför oss har vi ett exemplar som ligger uppe på ett isflak och har det skönt i solen. Han är inte ensam utan har sällskap av en mås på sitt flak.

Men innan vi korsade Storfjorden igen, skulle vi ta oss in i Freemans sundet. Hur långt berodde helt på hur isläget såg ut. Efter frukosten förflyttade vi oss ut på däck, och då var det bara att konstatera att den härliga värmen från i natt var borta, Givetvis påverkade fartvinden kylan, men det krävdes den stora anoraken för att hålla värmen. Valross! Hörs det plötsligt från bryggan och Origo drar ner på farten. Framför oss har vi ett exemplar som ligger uppe på ett isflak och har det skönt i solen. Han är inte ensam utan har sällskap av en mås på sitt flak.

Audun tog på sig rollen som förste björnspanare och klättrade upp i korgen beväpnad med kikare. Gick onekligen smidigare än när jag var där. Men tji björn, det enda vi såg var några strörenar långt uppe på land.  Det blev en fin resa genom sundet, men ungefär halvvägs genom det drog Emil ner på farten. Det öppna vattnet framför oss blev allt mindre, och till slut såg vi bara is. Onekligen dags att slå back i maskineriet!

FILM:   Freemanssundet 1                                            FiLM:   Freemanssundet 2

När vi vänt för att gå tillbaka mot Storfjorden, kändes det att jag varit ute på däck länge. Det blåste friskt, och både tår och fingrar var kalla. Tur att det var dags för lunch så man kunde värma sig lite. Visst kunde jag gått in och värmt mig tidigare, men det var så skönt och fint ute så det tog emot att söka skydd inomhus. Men när vi nu lämnade Freemans sundet och gav oss ut på mer öppet hav, med nordvästlig kurs var det riktigt skönjt att vara inne. Framför oss hade vi ett par timmars ren transportsträcka. Nu passade jag på att tömma över lite bilder och göra en snabbrensning av suddiga och intetsägande foton. Det var onekligen en hel del som åkte i papperskorgen.
Vid 17-tiden var vi inne i Wichebukta med kurs mot Negribreen.  Då meddelade besättningen att vi hade några större isberg framför oss som mycket väl kunde vara värda att fotografera. På med varma jackan och varma handskar, och sen ut på däck.

Här drog de inte ner särskilt mycket på farten vilket förvånade mig något. Men förklaringen dök snart upp – ett ännu större isflak låg framför oss. Nu bromsades farten upp och vi gled sakta runt isflaket. Ohhhh, denna härliga turkosa färg! Tittar man ner i vattnet vid foten av isflaket får man onekligen lite ”Titanickänsla”. Det finns ju en hel del under vattenytan också!

Trots att min enda aktivitet under eftermiddagen varit att sitta vid datorn kurrade det i magen vid middagstid. Tyckte lite synd om Mieze och Julia som dukat upp baren, men eftersom vi skulle ut med zodiakerna senare dracks det bara vatten till middagen.

Tyvärr inget vin till maten, men vi återkommer senare……

Efter middagen började vi förbereda oss för att gå i gummibåtarna. Trots att solen inte lyste lika intensivt som i går kväll såg jag fram emot ytterligare en magisk kväll/natt  kryssandes fram i islandskapet.

Jag hoppade i den andra båten, som kördes av Audun, och snart for vi fram i full fart i jakten på Jens. Även om det inte blåste särskilt mycket guppade det en hel del, så det var bara att hålla i sig i repet för kung och fosterland. Hoppas Go Pron fångar något av känslan att åka gummibåt i ”full fart”.

FILM:   Lastning av zodiakerna (LÅNG film 2 min 54 sek)                                         

Vi kom snart in i islandskapet där vi kryssade runt bland isblock/berg i varierande storlekar. Några helt vita, men vi såg även några större i den där härliga färgen.  Med zodiakerna kunde vi gå riktigt nära blocken, och man kände sig verkligen liten när man såg upp på dem. Det var en fantastisk känsla att köra runt några av de större isbergen, eftersom färgen och iskonsistensen varierade från sida till sida.

FILM:   Iskryss 1                   FILM:   Iskryss 2                   FILM:   Iskryss 3

Trots att fjäll och islandskapet är sig ganska likt på hela Svalbard tyckte jag att jag kände igen mig när vi närmade oss land. Var tvungen att kolla med Audun, och jodå det var Moonbukkta. Minnena från skoterturen förra våren med Freddes gäng slog emot mig, och jag kom med skräckblandad förtjusning att tänka på att det var här jag sett min första isbjörn. Men en sån tur kunde vi väl inte ha i kväll, eller….

Utanför Moonbukkta.

Men när vi körde in i Moonbukkta glömde jag snart alla tankar på björnar, här var ju så otroligt vackert. Vilket landskap, nästan som ett sagolandskap. Kommer inte ihåg att det såg ut så här i bukten förra året, men man får kanske ett annat perspektiv från land. Att sitta i zodiakerna och sakta glida in i det här snölandskapet var helt fantastiskt.

FILM:   Moonbukta

Efter en stund tyckte Audun att vi skulle köra upp båten på isen och spana lite efter björnar. Han hoppade upp på båtkanten i fören och tog fram kikaren. Huvudet gick från sida till sida när han plötsligt stannade till och muttrade något om att det kunde vara en björn. Han bad om att få låna Marts teleobjektiv för att kunna zooma in bättre.  Jodå, lång borta på isen var det en björn som kom gåendes mot oss. Blev ett snabbt anrop till Jens som snart anslöt sig till oss. Vi andra som inte hade superobjektiv såg fortfarande ingenting, men kursen var fortfarande rakt mot oss så med lite tur skulle vi snart se den.

Isbjörnsspaning.

Och DÄR kom den inom synhåll för mig med! Fortfarande långt borta så nu skulle objektivet få bekänna färg. I sanningens namn så var det väl min armstyrka som skulle få visa vad den gick för. Att hålla en tung kamera med ett maxzoomat objektiv stilla, samtidigt som zodiaken guppade var inte lätt. Men även om de första bilderna inte håller någon högre klass har jag valt att ta med dem.

Det visade sig vara en hona på väg in i bukten.

Hon gick inte raka vägen mot oss, utan valde att göra en liten sväng bort mot Origo .  Det blev en fin vy med björn och båt med en gul himmel i bakgrunden. Tyvärr fortfarande på för långt håll för att mitt objektiv skulle klara av det till belåtenhet. Isbjörn, Origo och midnattssolshimmel. Vad kan man mer begära?

Det skulle i så fall vara samma vy, fast med TVÅ isbjörnar! När vi var fullt upptagna med att fota och beundra honan, kom det ytterligare en björn lufsande. Vi gissade raskt på att det måste vara en hanne, eftersom den här var större. Det var ju parningstider nu så det var väl inte helt sensationellt att få se dem tillsammans.

Men enda gången de var riktigt nära varandra var på alldeles för långt håll för mig. Här stannade sen hannen upp, medan honan fortsatte sin vandring framåt Vi hade lagt oss i vänteläge mitt inne i viken, där Jens bedömde att de skulle passera hyfsat nära.  Efterhand kom hon närmre och närmre, och när det var ca 75 m mellan oss hittade hon en vak i isen, körde ner huvudet och sen var hon borta….. Vi tyckte det var kul, men jag såg på Jens och Audun att de var på hugget med vapnen inom räckhåll. VAR skulle hon komma upp????

Är det mig ni letar efter?

Nu kom hon upp bara en liten bit från där hon dök i, men hon kunde ju lika gärna kommit upp bredvid båtarna. Då hade det blivit ett nytt ”för nära” möte i Moonbukkta….
Efter badet passerade hon rakt framför oss (se toppbilden), och nu var tom jag nöjd med avståndet. Nu skulle bara båten ha legat stilla….

Samtidigt hade hannen nu börjat närma sig, och han följde precis i hennes fotspår. Den stora frågan blev om han också skulle hoppa i vattnet, men han avstod badet.  Han valde att fortsätta i honans fotspår där hon kommit upp ur vattnet, vilket gav oss bra fotoläge.

Här har hon gått, med kurs rakt mot vakarna.

Bada???? Nej tack, det är inte manligt att blöta ner sig…..

Mig lurar hon inte… här är ju spåren igen.

Här har hon gått, och det luktar så gott….. Vill komma närmre den doften….. Ohh vad skönt!

Efter att ha fått följa nallarnas marsch över isen var vi supernöjda. Honan hade försvunnit in på fast mark längre in i bukten, och hannen fortsatte nu samma väg. Hej då och tack för att vi fick följa er!

Efter att ha varit ute med zodiakerna i över fem timmar var det kanske dags att återvända till Origo. Hon hade följt efter oss, och låg nu förankrad i isen utanför Moonbukta. Och vilken fin kväll vi återigen fått! Moonbukkta och isbjörnar verkar ju vara en bra kombination. Hittills 100% ig utdelning. Förstår inte varför Fredde muttrar över att han varit här massor av gånger utan att se skymten av björn……

Trötta men väldigt belåtna återvänder vi till Origo.

Origo, fast förankrad i isen i Moonbukkta, här belyst med midnattssolen.

Tillbaks ombord straxt efter halv två i natt, väntade lite mackor med pålägg. Och nu anföll vi även baren. Isbjörnsmötet och den fantastiska iskryssningen måste ju firas! Oj vad gott det var med ostmacka och kall öl! Vi hade inte suttit i matsalen länge förrän det kom bud från bryggan att det kom ytterligare en isbjörn ut i på isen i bukten. Nu började det verkligen likna höstresan med Anders Geidermark. Den här björnen hade dock inte särskilt bråttom, utan när han var ca 800m från origo la han sig ner på isen. Hans mat och sovklocka hade nu slagit för att sova lite. Men hade han kommit närmre, så tror jag nog att Jens erbjudit oss ytterligare en zodiaktur….